Käringöns historia skiljer sig i många stycken från intilliggande grannsamhällen. Förmodligen är det fiskelägets karga och avlägsna placering på en liten klippö i västerhavet relativt långt från fastlandet som satt sin prägel både på invånare och bebyggelse.

Ön fick fast bosättning redan 1596, då några unga fiskarfamiljer från Orust valde att flyttad ut till denna lilla obebodda, ensligt belägna ö i havet. De var alla av gamla fiskarsläkter och deras motivering till flytten var att de ville komma närmare fångstplatserna. De blev pionjärer med en nyetablering där de själva kunde forma sin framtid. På 1700-talet växte det nya samhället raskt, främst tack vare de s.k. sillfiskeperioderna som gav rikliga fångster under många pår.

Ön kunde under senare delen av 1700-talet uppvisa en prydligt ordnad bosättning på drygt 300 personer. Denna notering dubblades under 1800-talet och år 1912 nåddes toppnoteringen med hela 662 personer kyrkobokförda på käringön.

Det finns över 200 bostadshus på ön och drygt 100 bodar, sjöbodar och uthus. Idag har har vi ett 60-tal bofasta här och ett par hundra deltidsboende. 

En av de mest färgstarka personerna i öns historia är den färgstarke schartauanen August Simson - läs mer här.